Bäste läsare !

Nu går vi in på 1800-tal och stora förändringar för folket, framför allt inom rätten att jaga på egen mark.

Jag måste backa tiden till 1700-tal för att förklara vad som hänt med den svenska viltstammen.

Ryktet efter den franska revolutionen började nå den svenska allmogen och de icke privilegierade, dessa tyckte att revolution verkade vara en bra ide för att få bort förtrycket även i Sverige. Ryktet om att en svensk revolution var i antågande nådde kung Gustav III och han såg bara en utväg, att själv revolutionera mot förtrycket av de icke besuttna och på så vis få folket på sin sida. ( Smart kille, förf. kom.)

Vid riksdagen 1789 blev kungen enväldig och de mesta av adelsprivilegierna från 1723 sveptes bort, samtidigt som bönderna fick börja att förvärva frälsehemman, därmed lades grunden för en starkare position för bönderna inom rikets politik. Allmogen fick nu jaga på egen mark. 1783 års lantmäteriförordning gav bönderna rätt att slå samman sina skilda jordlotter och detta ledde i sin tur fram till det så kallade enskiftet som genomfördes kring sekelskiftet 17-1800-tal.

Det här ledde till att alla med jakträtt jagade köttvilt och ingen jagade rovvilt. Man talar om " förfallets tid " inom svensk jakthistoria. Tidigare jakt hade redan gett felbalans inom viltpopulationen och de nya effektivare vapnen hade naturligtvis också en del i det hela.

Resultatet blev nära nog en total utrotning av älg, hjort och rådjur.

Älgarna blev utsatta för en grotesk masslakt ute i bygderna, hjorten började försvinna i Mellansverige och i Skåne fanns bara ett 100-tal djur kvar runt de största godsen. Det totala beståndet var troligen inte mer än 300 djur under denna tid. De flesta av våra skogsfåglar försvann nära nog också under denna tid.

1808 års jaktstadga tog definitivt bort de sista privilegierna i de svenska kronoparkerna, här var man nu tvungen att ha speciella tillstånd för att jaga.

Det blev snart också ganska tydligt att väsentliga förändringar måste till, inom jaktregleringen, i hela landet.

1825 beslöt riksdagen att förbjuda älgjakt under tio år.1836 inskränktes älgjakten till tiden 1 aug-1nov. Den grymma skarsnöjakten förbjöds liksom jakt på klövvilt med hjälp av gropar eller fällor. Vildrenen var dock oskyddad enda fram till 1879 då jakten inskränktes till hösten. Fridlysningen kom inte förrän 1912, då var redan vildrenen utrotad.

Bävern var också ett av de djur som jagades mycket hårt, mycket på grund av "bävergället" som ansågs ha undergörande förmåga bland annat vid sviktande potens. 1871 var de helt borta ur den naturliga faunan, inplanterades igen på 1900-talet.

Rådjuren räddades från utrotning mycket för att de skånska friherrarna Ramel och Beck-Fries på sina gods lät freda en isolerad stam 1840. 1860 fanns åter en god viltlevande stam i hela Skåne.

När det kommer till den minskade jakten på rovdjur, så hämtade dessa sig mycket gott och det finns register över skadorna som dessa gjorde mot tamboskap. 1829 registrerades i 17 av rikets län en förlust av " 465 hästar, 3 108 oxar, kor och kvigor, 19 194 får och getter samt 2 504 svin." Återigen skärptes kraven på avskjutning. Statistiken på fällda rovdjur mellan 1827-1870 var i hela landet ca. 5 000 björnar, 6 000 vargar, 8 500 lodjur och 3 100 järvar.

Det finns en historia från det som omtalas som det "stora björnskallet i Mora" 1856 runt midsommartid. Där deltog ungefär 4 000 jägare och drevfolk av båda könen under två dagars skalljakt. Bytet blev 23 björnar, 3 vargar 1 lo samt 7 älgar, de sista var förvisso "förbjuden frukt, men där ingen åklagare fanns, fanns heller ingen domare".

1830 bildades Svenska jägarförbundet det bestod då av endast 39 medlemmar, 1833 var medlemsantalet 1 103, år 2 000 var medlemsantalet 196 481, ett framgångsrikt förbund.

Handeldvapnet utvecklades nära nog med en revolutionerande hastighet under 1800-talet.

1793-1805 arbetade den skotske prästen John Forsyth på en utveckling av knallkvicksilver som tändmedel, tändhatten med det nya knallkvicksilvret exploderade med hjälp av slag av en hane. Detta perkussionslås gjorde snart mynningsladdaren omodern, vapnet presenterades i Sverige 1840.

1888 tog Alfred Nobel ett patent på sin uppfinning nitroglycerin och nitrocellulosa i lika delar och detta kom snart att ersätta svartkrutet.

Redan i slutet på 1400-talet använde man räfflade pipor, men 1850-1860 var det räfflade geväret allmänt förekommande, denna uppfinning ledde till att man kunde börja använda avlånga kulor istället för runda.

1880 började mantlade kulor att ta sin plats och blyspetsen med sin uppfläkningsförmåga kom ut på marknaden.

Nu kunde alltså jägaren slippa alla attiraljer som han behövde för att kunna jaga, laddstake, kruthorn, kulpung, tändhattar mm.mm., men det tog lite tid att få bort konservatismen bland jägarna. Än idag finns dessa svartkrutskyttar kvar, om så bara som kuriosa.

Vill Ni veta mer om vapnets utveckling så är definitivt inte jag den rätta att föra sådan information. Skriv till: vapen@vildsvin.se för mer information och möjlighet till frågeställning.

Under 1800-talet blev en del av vår idag naturliga fauna importerad till Sverige.

Fasanen (Phasianus colchis) sitt latinska namn har den fått efter den svindlande historien om Jason och hans män på skeppet Argos. Jason fångade fasaner vid floden Phasis i landet Kolchis och tog dessa med sig hem.

Den tyska haren eller fältharen kom också till oss under 1800-talet.

Under 1800-talet kom det mycket i skrift rörande jakt, bland annat så nedtecknades en hel del jaktäventyr både som fakta och som vidskepelse, det är känt och kanske inte så konstigt att jägare och skogsfolk anses vidskepliga.

Om man suttit på pass en tidig morgon när dimmorna lättar och viltet inte infinner sig, kan det vara lätt, att i sin ensamhet börja fundera över livet och döden, över evighet och oändlighet. Då är det också lätt att tankarna tar sig inte allt för vetenskapliga banor, om just detta har det nedtecknats mycket, ibland med groteska förtecken.

Vidskepelse:

För att skaffa "god död" i bössan skulle denna jorddragas, den skulle alltså föras genom en rotförgrening eller under en grästuva, ett annat bra sätt var att gräva ner bössan i en myrstack. ( undrar hur många pipsprängningar detta var orsak till.")

En annan metod för bra jaktresultat var att frugan lade sig i dörrhålet och jägaren klev över henne på väg ut till jakten.(prova med den om ni kan).

Det skrivs om en metod från Östmark i Värmland, där man hade en jordemor (barnmorska) vid namn "Pörte-Britta" hon klippte ett hål i en särk som en nyförlöst kvinna hade haft på sig, jägaren, bössan och hunden skulle krypa genom detta hål för att få framgång vid jakten ( kommentarer överflödiga)

Vapnens träffsäkerhet ansågs ligga i en del ritualer. Pipan skulle vara tillverkad av likkistespik eller annat kyrkligt järn. Till låset skulle silver och tenn blandas med tre droppar människoblod och blod från tre djur, på så sätt drog bössan viltet till sig.

Andra säkerhetsåtgärder som man använde sig utav var att inte möta prästen eller en kvinna på väg mot jakten, då kunde man gå hem igen.

Man fick inte jaga på torsdagar, söndagar och kyrkliga högtider var i lag förbjudet och man ansågs kriminell om detta hände och jägaren straffades av det övernaturliga.

Viltet fick inte nämnas vid namn, älgen kallades för "honom", vargen kallades för "guldfot eller gråben".

Man kunde skämma sin jaktgrannes vapen, genom att föra in en "dödssticka" (en trästicka som man först stuckit i ett människolik" i bösspipan, man kunde dräpa en lus med bösspipan, eller släppa sig i närheten av bössan man kunde till och med gå så långt att

" man sket på den andres jaktmark." (ursäkta uttrycket)

Jaja, knepen var många i avundsjukans och missundssamhetens tecken.

Man hade naturligtvis även bot för skämda bössor. Då lade man 9 sädeskorn i en förladdning och lät en jungfru skjuta ett skott mot en jordfast sten i norr.

På midsommarafton plockades tibast, fräken och fyrväppling av dessa koktes en välling som man smorde pipan med.

En historia som jag hittat när det gäller vidskepelse måste jag bara få ned teckna för Er.

Viktor Jansson skall jaga älg och han har haft problem med sina jaktkamrater som har retat honom med det faktum att han aldrig nedlagt en älg, Viktor går till sin 89 årige farfar och får lite tips på hur man kan häva "förbannelsen" som tycks vila över Viktor.

Tipsen är väldigt handfasta och en aning chockerande och Viktor tvingas att be sin hustru om en jättetjänst för att detta skall låta sig ske.( nu ber jag om ursäkt för språket och innehållet i denna historia, men den är rolig.)

Viktor Janssons älgjakt:

"Den 7 oktober i nådens år 1996 tidigt om morgonen vaknade Viktor Jansson och undrade var han var. Det var fortfarande mörkt ute och han kände inte alls igen sig. Dofterna kände han igen. Han låg lite trångt bakom sin rundmulliga hustrus breda rumpa. Naken var hon också och andades vällustigt i en atmosfär av älskogsdofter. Viktor hade alltid älskat sin hustrus doft av bränd honung. Men nu var den påtagligare än vanligt."

Viktor hade alltså lyckats att övertala sin hustru att utföra den första av de ritualer som krävdes för att häva förbannelsen. Först hade de således bäddat och lagt sig i kökssoffan sedan hade de "tagit två turer på samma stånd" spjärntagen i den gamla kökssoffan hade gjort susen. Och nu skulle den andra delen i ritualen genomföras, denna var att "jägaren i morgonväkten skulle krypa ut genom dörren mellan hustruns ben": Största effekten skulle uppnås om hon fortfarande var naken. På så sätt skulle jägare, hund och gevär bli signade.

"Efter en viss övertalning får Viktor det svar han vill ha - har jag ställt upp på den första delen av signelsen får jag väl stå ut även med den andra".

Det gjorde hon också. Allt hade alltså så långt gått helt enligt ritualen. Men för säkerhets skull så lade Viktor ett par mynt i den gamla offerstenen, när han passerade den i skogen.

Visst gick det bra för Viktor denna första dag på jakten. Han fick för första gången en grankvist i hatten, en grann 14 taggare föll för ett välriktat skott.

Efter maten på kvällen, så viskade hustrun ömt i Viktors öra: " Den där gamle bocken du har till farfar fick ju rätt ändå med sina ritualer. Vi får väl bjuda in honom till en flaska brunt, som tack för en lyckad älgjakt. Dessutom, under alla dessa ceremonier, vem vet om jag inte har blivit med en ny liten älgjägare. Nu skålar vi för din första älg och för g-punkten. Du vet den som det skrivs spaltmetrar om i kvällstidningarna. Den hittade vi i kökssoffan, som står bäddad även för ikväll."

På återseende och farväl Eva.