Hej läsare!

Nu är vi framme vid Medeltiden. (1050-1521 ekr).

1521 var året för Stockholms blodbad och valet i Vadstena för Gustav Vasa till riksföreståndare. Medeltiden var inte alls en så mörk tid som vi fått lära oss att tro, vi fick en organiserad stat, 1161 kröntes vår första konung "av svear och götars ätt", Karl Sverkersson tidigare känd som kung i Östergötland.

Med denna organiserade stat följde också lagar, inte minst för allmogens jakt.

Redan under bronsåldern fanns det muntliga lagar som styrde jakten, men först på 1200talet blev dessa nedskrivna.

Varje landskap hade sin egen jaktlag. Exempel på dessa följer nu:

Västgötalagen: "Den äger hare som griper den, den äger räv som driver den, den äger varg som vinner den, den äger björn som jagar den, den äger älg som fäller den, den äger utter som tager den ur å."

Med andra ord kunde du fånga eller fälla djuret så var det ditt.

Östgötalagen: " Den äger räven, som driver honom, den tar haren, som griper honom. Nu får ej bönderna taga rådjur, utan att de bliva skyldiga att böta 3marker, ty de är konungens djur"

Här dyker kronans vilt upp.

Dalalagen: "Den som vill jaga må börja vid vinternätterna och jaga fram till sommarnätterna. Jaga någon dessemellan, böte han 3 marker."

Här har vi reglerad jakttid.

Skånelagen: "Alla snaror och giller, som någon gör för vilda djur eller för fåglar inom skog eller annorstädes på marken, skall han svara för såsom för annat handlöst vådaverk."

Regler för hur snaror skulle sättas och vittjas.

Västgötalagen: "Går någon på björnspjut eller älgspjut och får därav sin bane, böte den 3 marker därför, som äger det."

Regler för försiktighetsåtgärder vid jakt.

Så här fortsätter våra landskapslagar att reglera allt det som finns reglerat även idag. Magnus Erikssons landslag (1347), tog bort de flesta av landskapslagarna och gjorde också så att allmogen miste de flesta rättigheterna till att jaga som tidigare. Bland annat kom nu något som kallades "konungs parkum" där endast majestätet fick jaga. Höga böter drabbade dem som satte sig över detta och tjuvjagade på dessa speciella marker. De djur som ingick i kronans vilt var älg, hjort och rådjur. Undantag kom dock inom vissa landskap 1442, då allmogen fick tillbaka rätten att jaga visst kronvilt.

Under medeltiden kom också det som vi kallar riddartiden, de första riddarna i Sverige kom direkt från bondeklassen och började dubbas ungefär på 1280-talet. En riddare förväntades att vara modig och fysiskt stark, de använde bla jakt för att träna sin styrka och snabbhet. Hjältemodig jakt med spjut mot stora vildsvinsgaltar passade väl in i detta sammanhang. I synnerhet som vildsvinet med sina stora, krökta, knivbladsskarpa huggtänder representerade "svartviltet" - sinnebilden för det onda och djävulens bundsförvanter.

Men även under medeltiden fanns det elände och tandagnisslan. Inte nog med att all jakt mer eller mindre togs ifrån allmogen och de ofrälse. Man drabbades dessutom av svåra nödår och framför allt digerdöden. Sveriges befolkning var under 1200-1300talet ungefär en halv miljon människor, man hade odlat upp ungefär en halv miljon hektar mark. Ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning dog av pesten eller följderna av svält, under vad vi kallar för "pestens tid" i vår historia. När befolkningen började hämta sig efter de svåra åren, började man att ta fram ny odlingsmark genom svedjebruk. Detta påverkade som tidigare viltet på gott och ont, troligen mest på ont.

Under medeltiden började människan att tillverka allt effektivare vapen. Armborstet gjorde sin entré, en regel för användandet av detta verkningsfulla vapen var, att det fick enbart användas "under jakt och mot kättare och otrogna". Forskare tror att armborstet började användas så tidigt som på 800-talet, men under 1300-tal fick armborstet konkurrens av handeldvapnet. I en handskrift från 1389 finns två handbössor nämnda och det äldsta bevarade skjutvapnet är "Tannenbergerbössan" som med säkerhet existerade 1399. denna var av stångbössemodell dvs. ett 33 cm. långt gjutet bronsrör med en kaliber på ungefär 36 mm. Den bakre delen av pipan hade en insvängning i röret och rymmer krutladdningen. Röret har ett eldhål på översidan och baktill ett fäste för en lång trästock. Man höll pipan med den ena handen, stocken stödd mellan armen och kroppen, medan man tände krutet med den andra handen.

(Dessa bössor var förmodligen farligare för skytten, än för det som skulle skjutas: (förf,kom,)

Under tiden fram till 1500-tal utvecklades bössan från stångbössa till luntvapen. Luntvapnet hade en avtryckare som gjorde det betydligt lättare för skytten att träffa det, som han menade att träffa, istället för att koncentrera sig på att få fyr på krutet. Efter detta gjorde snapplåset sin entré på jaktstigen, man slapp nu den brinnande, osande luntan. Den låsmodellen som var mest uppskattad av jägare torde vara flintlåset det kunde genom en säkring låsas i ett halvspänt läge, som gav skytten en fördel av att han kunde snabbt avlossa ett skott, utan allt för många förberedande handgrepp.

Enda fram till 1600-talet användes alla dessa vapen sida vid sida, armborstet, luntlåsen, snapplåsen och flintlåsen men det vapen som kom att överleva var flintlåsen. Det vapen som längst konkurrerade var faktiskt luntlåsen de var "bössan som aldrig klickade" men till sist fick även dom ge efter.

Ska vi nu återvända till vår vän vildsvinsgalten.

För att kunna beskriva jakten på vildsvin tvingas vi att förflytta oss till Europa, här har nu de förut så populära jaktbytena uroxe, visent och björn börjat att tryta, därför blir jakten på vildsvin mycket populär eftersom det anses vara ett utmärkt och tufft sätt att umgås i jägarkretsar. Även i Europa anses svinet tillhöra svartviltet med den förklaringen att "det är en sinnebild av den onda människan, vilken vägrar att omvända sig utan för evigt lever kvar i sin svarta synd. " Överallt finns bevis för att jakten på vildsvin var att ses som något mycket speciellt. På bösskolvar, på svärdsfästen, på vasar från antiken mm.mm.

Jakten företogs på framför allt två sätt, antingen från hästrygg med lansar eller med hundar som ställde galtarna. Man lät ta fram en speciell hundras som var en blandning mellan vinthund och doggar, dessa hundar liknade det som vi i dag skulle beteckna som en Grand danois. För att skydda dom dyrbara hundarna mot vildsvinen lät man tillverka skyddsbrynjor eller hundtäcken. Det fanns lagar som skyddade hundarna, skulle någon skada, stjäla eller döda dessa djur, utgick där ett straff som var liknande det som gällde för tillfogande av skada mot människor, i högre ståndklass.

Johan den III av Sverige lät, under 1500-talet, göra om hela Öland till ett enda stort vildsvinshägn och lade dödsstraff på de bönder som dödade något av hans högvilt. Man tilläts ha hundar som kunde skrämma bort vildsvinen, men då skulle hundarna vara stympade på det ena bakbenet så att de inte kunde skada vildsvinet.

I hela Europa led bönderna under vildsvinsplågan men kunde inte göra mycket åt det, svinen var skyddade av adeln och kungahusen. Man har dokumenterat jakter där upptill 1000 svin fälldes under en jakt man hade orkestrar som spelade för att åskådarna inte skulle behöva höra hur vildsvinen skrek när de slaktades. Detta får en att tänka på gladiatorspelen i Rom, det var mycket populärt att bevista en sådan slakt.

I Sverige fick kungahuset så småningom släppa på jakten och i slutet av 1600-talet var svinen så gott som utrotade i Sverige, men de blev inplanterade igen längre fram. Detta är dock något vi kommer till senare.

Med vänlig hälsning

Eva